for a Sustainable City

April 2002  

Hem

Innehåll

Kap 1

Kap 2

Kap 3

Kap 4

Kap 5

Kap 6

Kap 7

7.            En möjlig väg till realisering

Enligt föregående kapitel är steget för stort från dagens trafiksystem till de system med Lean Transit-egenskaper som har lanserats. Tröskelns höjd kan dock minskas genom att välja en kombination av dagens och morgondagens teknik.

Mot bakgrund av den funktionsvisa genomgången i kapitel 4. liksom vilka aktörer som kan förväntas medverka, förefaller den bästa lösningen vara att Lean Transit-fordonen också kan användas som ”vanliga” bilar. Ett förverkligande av ett sådant system under­lättas också av pågående utveckling inom bilindustrin beträffande ”intelligenta” fordon liksom när det gäller elektrisk manövrering och framdrivning.

7.1.        Lean Transit-teknik

Hittills har förslagen inneburit specialdesignade fordon på egen bana eller långsam­gående fordon på öppen mark. Om dessa lösningar kan kombineras finns bättre förut­sättningar för att introducera ett system med Lean Transit-egenskaper. Det skulle bestå av avskilda banor där fordon kan färdas automatiskt i hög hastighet och med korta tids­avstånd, 2-3 sekunder. Med ett system för positionsnavigering eller med induktiv styrning bör det vara möjligt att framföra fordon i hastigheter på 50-70 km/tim på en sådan bana. I kurvor och växlar minskas farten automatiskt.

Det största tekniska problemet med denna lösning ligger sannolikt i att kunna styra fordonen med full säkerhet även vid halt väglag. Detta kan lösas genom att hastigheten anpassas till väglaget, t ex genom att fordonen förses med ett system som kontinuerligt mäter friktionen mot underlaget (vägbanan). Med bibehållna tidsluckor uppnås ändå en hög bankapacitet och resenärerna förväntas acceptera en förlängd restid några gånger per år.

7.2.        Fordon

Fordonen i detta Lean Transit-system drivs, styrs och bromsas med hjulen - på liknande sätt som en traditionell bil. Fordonen förses med mottagare för styrsignaler utifrån och sensorer för friktionsmätning samt med frånkopplingsbara manöverdon (traditionellt: ratt och pedaler). Eldrift från batterier kommer sannolikt att vara den vanligaste energi­tekniken och laddning kan ske vid stillastående och eventuellt via dolda kontaktledningar utmed delar av banan – i första hand på accelerationssträckor.

Genom att fordonen också kan köras utanför de automatiska banorna, som en traditionell bil, utvidgas deras användbarhet och en större tillverkningsvolym kan uppnås. Vid utvecklingen av fordonen kan erfarenheter hämtas dels från flera av de föreslagna PRT-fordonen liksom från utvecklingen av drive-by-wire-teknik (foto, GM: AUTOnomy) för den traditionella bilen. (Illustreration också på omslaget)

Olika ägarförhållanden och nyttjandeprofiler kan tänkas:

·         Fordon som hyrs ut för enstaka resor, enbart som automatfordon (utan krav på  körkort)

·         Fordon som hyrs ut för blandad användning

·         Fordon som ägs av föraren (eller används som tjänstebil) och också kan framföras automatiskt

Fordonen bör naturligtvis följa internationell standard för vägfordon, men det är önskvärt att en standardisering också kan uppnås för de funktioner de behöver ha för att fungera i ett automatiskt trafiksystem.

7.3.        Tillämpningar

Flera lokala automatbanor kan inledningsvis etableras i en stad, utan krav på ett sammanhängande system. T ex kan kraftigt belastade infartsleder kompletteras med en ”automatisk körfil" på pelare. Med förgreningar i båda ändarna får en sådan bana en mycket hög kapacitet och kan förväntas bli en mycket attraktiv "gräddfil".

En annan tillämpning kan vara vid större centrumbildningar, flygplatser eller liknande där banorna ansluts till parkeringsplatserna/husen för automatisk parkering. Lean Transit-banorna skapar effektiva bryggor mellan de olika funktionerna (hållplatserna) inom området och fordon kan också hyras ut för hemtransporter.

På detta sätt kan ett Lean Transit-system byggas upp i relativt små steg, som vart och ett ändå ger en kraftigt förbättrad resstandard. De lokala systemen kan senare knytas samman till ett mer omfattande nät.

7.4.        Aktörer

För att en realisering skall vara möjlig erfordras en samverkan mellan olika lokala aktörer inklusive samhällets företrädare. Det är också önskvärt att flera städer är intresserade av att anskaffa system med liknande egenskaper för att kunna dela på utvecklingskost­naderna.

Lean Transit-systemet bör ses som en komplettering till både bil- och kollektivtrafiken och hitta sin finansiering från båda dessa system. Dessutom bör det kommersiella värdet av tillgång/närhet till systemet kunna tas tillvara. Det kan t ex innebära att systemet samplaneras med kollektivtrafiken men att väghållaren svarar för anläggnadet av banorna utmed infartsleder, att fastighetsägare och näringsidkare medverkar i finansieringen av lokala bansystem och stationer samt att fordonen hyrs ut av kommersiella företag.

Genom att fordonen också kan som användas som traditionella bilar och få tillgång till reserverade körfält kan de bli attraktiva på marknaden, både som ägarbilar och som uthyrningsfordon. Därmed förväntas biltillverkarna vara intresserade av att tillverka och marknadsföra denna typ av fordon.

Det lämpligaste sättet att driva utvecklingen vidare torde vara att - utifrån det förslag som redovisats ovan - genomföra en teknikupphandling, helst i samarbete mellan städer i flera länder. Genom en sådan upphandling kommer också en öppen de facto-standard att skapas, vilket ger möjligheter för framväxten av en ny industribransch.