|
Lean Transit System
for a Sustainable
City April 2002
|
|||||||||
5. Taxe- och finansieringsfrågor
I detta avsnitt beskrivs de typer av kostnader som ett Lean Transit system
medför samt tänkbara finansieringsmöjligheter. 5.1. Kostnadsstruktur
Investeringen i banor, stationer och fordon är den dominerande kostnaden.
I relation till kapacitet i resenärer är dock investeringsbehovet
betydligt lägre än för andra bansystem eller motorleder.
Framförallt initialt kan också kostnaderna för fordon
beräknas bli höga. Det är då värt att notera att
i ett vägtrafiksystem kostnaderna för fordonen - och finansieringen
av dessa - helt faller på den resande (=bilägaren).
En relativt fast kostnadspost är städning och övervakning
av fordon och stationer. De rörliga kostnaderna i ett Lean Transit-system
är däremot relativt sett mycket låga och omfattar främst
energi för fordonsdriften. 5.2. Avgiftssystem
Resenärerna förväntas vara beredda att betala en avgift per
resa - även i områden med periodkort på kollektivtrafiken.
En viss samordning med lokaltrafiktaxan och med infartsparkeringar skulle
vara önskvärd. Taxesättningen bör göras utifrån
jämförbara alternativ - egen bil eller taxi - och bör
differentieras m h t belastningen på systemet - högre avgift i
rusningstid. Eventuellt bör taxan också göras beroende av
längden på resan. Dessa avgifter kan förväntas väl
täcka de rörliga kostnaderna.
Även när färden på bansystemet görs med ett eget
fordon (i ett dual-mode-system) kan en avgift tas ut för nyttjande av
banan som väl täcker de rörliga kostnaderna. I de fallen kan
en parkeringskostnad och -avgift tillkomma. Den kan eventuellt läggas
på näringsidkarna vid målpunkten.
På motsvarande sätt som gratis parkering idag används som
lockbete av affärscentra kan näringsidkare vara intresserade av
att subventionera resor till vissa målpunkter (stig av hos oss - 20
kr rabatt). Det kan också bli ett konkurrensmedel med en Lean
Transit-station i affären eller kontorshuset. Med möjligheten att
bygga stationer på våning 2 eller 3 kan värdet på
lokaler i dessa våningsplan också höjas. Det bör
därmed finnas goda möjligheter att få fastighetsägare
och hyresgäster att medverka i finansierieringen av ett Lean Transit-system,
se nedan. 5.3. Finansieringsmöjligheter
Traditionellt står samhället för kostnaderna för
transportinfrastrukturen. I Sverige har vi i huvudsak lagt ansvaret för
investeringar och underhåll av denna på två statliga
myndigheter (Banverket och Vägverket). Driften av lokal och regional
kollektivtrafik har däremot lagts på regionala trafikhuvudmän,
medan kommunerna svarar för det lokala gatunätet. Tunnelbanan i
Stockholm ägs dock av Landstinget och lokala resecentra har byggts upp
i samarbete mellan kommunerna och den regionala trafikhuvudmannen. Var ansvaret
för banan till ett Lean Transit-system kommer att hamna är därmed
inte självklart. Intressant i sammanhanget är förslaget från
Stockholmsberedningen (juni 2001) att statliga bidrag skall kunna ges till
100% för byggande av spåranläggningar.
En annan möjlighet är att delar av bansystemet ägs/sponsras
av företag - i första hand den del av banan som leder till arbetsplats
eller kommersiell etablering. På samma sätt kan fordon sponsras
av företag - som reklamplats (både fysiskt och
logiskt). |